Detta är min fjärde blogg. När jag var ung skrev man dagbok, med penna och papper. Dessa var precis lika pinsamma som bloggar, kanske värre. Fördelen var att man kunde slänga och bränna dem sen, när återblickar ledde till djup självförakt och ångest.
Sen kom bloggarna. Min första var vit, rosa och svart och jag var 16 år. Jag förstod inte skillnaden mellan personlig och privat och ångar 95% av det jag skrev. Sen gjorde jag en ny när jag flyttade till Malmö och skulle börja mitt nya lyckliga, bekymmerslösa liv. Jag gillade inte designen så jag gjorde en ny. Sen rann det där ut i sanden, i den Nicaraguanska sanden för att var exakt.
Det är 2011 nu och det känns som om jag levt lika många liv som jag skrivit bloggar. Jag är för gammal för festivaler, för gammal för att kedjeröka och definitivt för gammal för att blogga. Men jag gör det ändå, jag tror att det är en del av min alldeles för tidiga 30-årskris. Ja jag har 30-årskris och ja jag är 23 (snart). Det är ingenting man väljer själv, kriserna bara kommer. Jag är ständigt i någon form av kris.
Anyway. 2011. Jag skriver C-uppsats i Socialantropologi och försöker få in i mitt huvud att jag inte har ätit något konstigt utan att det ligger en livs levande människa i min mage och kommer så göra till oktober ungefär. Jag är jävligt dålig på att avsluta påbörjade saker och sjukt kass på att ta ansvar så båda dessa projekt är värda minst en blogg var.
Vi börjar så här.
Yey!! det har börjat!! Ny blogg, nytt liv. Viva! Hoppas du kommer skriva varje dag ;) Skrev du ingen blogg om den nicaraguanska sanden? den hade jag velat läsa... tror att den hade kunnat sammanfalla en del med ett visst sabbatsliv. Nu ska jag dricka guavajuice. hörs sen. puss till dej o det lilla livet!
ReplyDelete